.....
Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Känner bara för att få skriva av mig, men det jag vill skriva kan jag inte skriva i min blogg, för jag vill inte att alla ska kunna läsa det. Så egentligen undrar jag vad fasen jag håller på med.
Just nu kan jag inte styra över mitt humör. Förr kunde jag alltid göra det. Jag kunde alltid dölja när jag mådde dåligt, och jag lyckades lura de flesta, alla trodde att jag var en superhuman som alltid var glad. Men nu för tiden kan jag inte dölja det, jag vet inte om det kanske är en positiv grej, men för mig känns det bara värdelöst. Jag hatar att visa mig svag för andra, pratar sällan om hur jag egentligen känner osv. Jag tror att jag just nu, bara inte har energi nog till att dölja mitt riktiga humör. Jag är ju givetvis inte alltid nere, som det nu låter som, men de dagar då jag är det, då går det bara inte att dölja. Varenda människa kan se det. Likväl som varenda människa ser när jag är glad givetvis.
Nåja, skit i gnället nu. Glaset är inte halvtomt, det är halvfullt!
Jag har haft några riktigt härliga dagar nu på senaste så jag känner mig glad i själen, vilket är väldigt skönt!
Jag har även gjort någonting idag, som jag inte gjort på väldigt länge; pratat med min själsfrände Lisa. Jag saknar henne så otroligt mycket här i Umeå, jag kan inte med ord beskriva vad hon betyder för mig egentligen. Jag önskar att allt var som förr när hon bodde här, trots alla rykten som gick om oss om att vi var tillsammans och allt var det då var, det skiter jag i. Jag önskar bara att hon var här nu. Det finns ingen som jag skrattat och gråtit så mycket med som med henne. Det kan gå dagar och veckor utan att vi pratar, men när vi pratar är allt ändå som förut, vi vet ändå allting om varandra. Jag längtar tillbaka till tiden då jag bara kunde hoppa på min cykel, cykla en kvart och så var jag hos Lisa. För att ta mig så snabbt som möjligt till henne nu, måste jag antingen hyra en bil och köra 3.5 timme eller åka tåg i fyra timmar. Känns sjukt. Vi har iaf planer för sommaren och jag kan helt ärligt inte längta mer än jag gör nu!
Just nu kan jag inte styra över mitt humör. Förr kunde jag alltid göra det. Jag kunde alltid dölja när jag mådde dåligt, och jag lyckades lura de flesta, alla trodde att jag var en superhuman som alltid var glad. Men nu för tiden kan jag inte dölja det, jag vet inte om det kanske är en positiv grej, men för mig känns det bara värdelöst. Jag hatar att visa mig svag för andra, pratar sällan om hur jag egentligen känner osv. Jag tror att jag just nu, bara inte har energi nog till att dölja mitt riktiga humör. Jag är ju givetvis inte alltid nere, som det nu låter som, men de dagar då jag är det, då går det bara inte att dölja. Varenda människa kan se det. Likväl som varenda människa ser när jag är glad givetvis.
Nåja, skit i gnället nu. Glaset är inte halvtomt, det är halvfullt!
Jag har haft några riktigt härliga dagar nu på senaste så jag känner mig glad i själen, vilket är väldigt skönt!
Jag har även gjort någonting idag, som jag inte gjort på väldigt länge; pratat med min själsfrände Lisa. Jag saknar henne så otroligt mycket här i Umeå, jag kan inte med ord beskriva vad hon betyder för mig egentligen. Jag önskar att allt var som förr när hon bodde här, trots alla rykten som gick om oss om att vi var tillsammans och allt var det då var, det skiter jag i. Jag önskar bara att hon var här nu. Det finns ingen som jag skrattat och gråtit så mycket med som med henne. Det kan gå dagar och veckor utan att vi pratar, men när vi pratar är allt ändå som förut, vi vet ändå allting om varandra. Jag längtar tillbaka till tiden då jag bara kunde hoppa på min cykel, cykla en kvart och så var jag hos Lisa. För att ta mig så snabbt som möjligt till henne nu, måste jag antingen hyra en bil och köra 3.5 timme eller åka tåg i fyra timmar. Känns sjukt. Vi har iaf planer för sommaren och jag kan helt ärligt inte längta mer än jag gör nu!
